För de som inte redan känner till www.qruiser.com är det en “mötesplats för oss som är bögar, flator, bisexuella, transpersoner och queer. Och självklart för våra vänner. Alla, oavsett sexuell identitet, är välkomna på qruiser [...]” (utdrag av Qruisers policy). Det handlar alltså om ett community med temat HBTQ – en mötesplats som främst är riktad till oss som är avvikande från den stora normen vad gäller sexualitet, könsidentitet, könsuttryck och så vidare.
I årets septembernummer av HBTQ-tidningen QX intervjuades artisten Yaiya. Hon beskriver Qruiser som ett skönt ställe utan många fördomar och gränsdragningar där man kan vara sig själv. En plats där man kan slappna av och vara den man verkligen är utan att ifrågasättas eller mötas av skeptiska eller förnärmade blickar och kommentarer eller rentav våld kan vara guld värt för oss som hamnat under det paraplybegrepp som är HBTQ.
För visst låter det guld värt? Den rätt bittra sanningen är dock att Qruiser inte är ett quuert paradis där alla välkomnas med öppna armar. Känslan eller tanken på hur ens medmänniskor inte anser en vara “riktig vara” är något som alla transsexuella troligen är bekanta med. Och nej riktiga tjejer och killar är vi inte enligt många. På qruiser finns ett antal stora klubbar för tjejer där den lilla “könsändelsen” (t) är totalt frånvarande i de långa medlemslistorna.
“TJEJKLUBB för oss TJEJER” betyder egentligen “Klubb som bara innehåller riktiga tjejer”. Jag undrar varför jag och många andra nekas inträde till dessa klubbar. Själv fick jag inte ens ett svar på varför jag blev nekad innan jag irriterat bad om ett. Så varför utesluts vi? Är vi inte riktig vara? Nej rent biologiskt är vi inte hundraprocentiga, men vad hände med acceptansen? Vad hade dessa klubbar förlorat om erkändes som tjejer och fick vara med? Kanske skulle det kännas olustigt för övriga medlemmar om vi var med. Kanske är vi äckliga på något vis. Eller kan det verkligen vara så att de inte kan skillnaden på de så grundläggande begreppen transvetitism och transsexualism trots att vi talar om klubbar på självaste Qruiser?
Kan inte Qruiser få vara ett community fritt från kränkande förnekelse av transsexuella tjejers och killars könstillhörighet?
Mycket bra inlägg. Jag arbetar som Yaiyas PR-konsult och vi har pratat sporadiskt om att kämpa för transsexuellas rättigheter i samhället. Idag är bi- och homopersoner relativt välkomna och accepterade, men omg vad samhället segar när det gäller transsexuella. Någonting måste göras, ut med böcker, filmer, musik som berättar och informerar om hur livet kan se ut för någon som råkar ha ett “felaktigt” skal runt sin vackra själ. För det handlar inte egentligen om att byta kön, utan snarare om att äntligen få betraktas jämlikt i sin verkliga könsidentitet. Vem vet, kanske gör Yaiya snart en markering med en ny låt som berättar om en transsexuell person.
Qruiser är ett fint exempel på det militära talesättet “skit rullar nedåt”. Homosexuella känner sig förtryckta och utövar i sin tur förtryck på Transsexuella och Transpersoner. Tyvärr är man nog naiv om man tror att en minoritet har förståelse för en annan bara på grund av sin utsatthet.
Jag tror problemet är tudelat. Först och främst beror det nog på gammal hederlig mänsklig fördomsfullhet, då homosexualitet inte per automatik innebär att man är öppensinnad inför sexualitet med personer av ska vi säga “tveksam könstillhörighet”. Bögarna är väl rädda att de ska ta med en kille hem och finna en fitta i kallingarna på honom och vice versa för flatorna. På den punkten har homovärlden lika långt kvar som den övriga.
För det andra tror jag det känns viktigt för icke-transsexuella homosexuella att ta avstånd från allt vad trans heter för att inte så att säga, överfylla livbåten. Samhället har ju sakta börjat öppna sina armar för de homosexuella, och det verkar finnas en motvilja från dem att låta trans komma med, kanske av fruktan att det återigen ska freakstämpla gayvärlden och sätta käppar i hjulet för den annalkande acceptansen.
En subjektiv observation i debatten är att många bögar (flatorna är marginellt öppnare) verkar vilja offra även avvikande bögar (läs fjollor och dragqueens) i kampen för att tvätta bort äckelstämpeln på homosexualitet och integreras i det “normala” sexsamhället, och är man villig att gå så långt för att vinna acceptans är man mer än villig att lämna transvärlden åt sitt öde.
Vad gäller den övriga världen tror jag mentalisering är det absolut största av hindren för allmän acceptans. De flesta människor kan helt enkelt inte föreställa sig hur det är att leva i fel kön eller att vilja ikläda sig en annan könsroll, och kan därmed inte förmå sig att acceptera fenomenet som något annat än en allmänt underlig idé. Acceptansen försvåras säkert också av vårdbehovet då många verkar känna att det är orättvist att transsexuella ska få vad de betraktar som dyr och onödig behandling för ett problem som borde gå att lösa med medicin eller enkel terapi (precis som man förr ville behandla homosexuella snarare än att låta dem leva som sig själva). Man betraktar gärna behandlingen som en skönhetsoperation och tenderar att avfärda hela fenomenet som nån sorts lyxproblem.
Tyvärr hjälper media till att sprida nidbilder och stereotyper, såsom att transsexuella är komiskt missanpassade män i klänningar, smink och skäggstubb som stryker runt på krogen så att heterosexuella män i fyllan ska råka ragga upp dem och bli komiskt äcklade (i många fall är de även så storvuxna och hotfulla att männen måste ha sex med dem för att de inte vågar säga nej).
Hej PR-konsulten. Vad kul att du svarade på mitt inlägg.
Det gör mig glad att ni har pratat om att kämpa för våra rättigheter
Transpersoner är verkligen något främmande för många – troligen de flesta personer och jag håller självklart med. Vi behöver få mer uppmärksamhet i olika medier. Och folk måste våga fråga och förstå istället för att tyst undra och anta och ge en konstiga blickar.
Usch det är ingen glad bild du målar upp Jonna, men det ligger nog mycket i vad du säger. Jag har inte tänkt på det där med att rädslan för att “fylla livbåten” men det låter verkligen vidrigt.
Jo absolut. Det absolut största problemet är nog den naturliga könsuppdelningen som du pratar om. Att det är så naturligt att vara kille eller tjej. För att ändra på det måste nog barn och ungdomar uppfostras och läras på annat vis än tidigare.
Samtidigt har de flesta jag har pratat med inte haft någon aning om att en stor del av vården av TS är något som vi inte behöver betala för. men visst… kritik mot det har jag hört.
Det sticker i ögonen när hbt-världen är såhär trångsynt och uteslutande. Men med tiden blir det väl bättre.
Tack för en mycket insiktsfull kommentar
På Ymperia musikförlag har vi börjat hitta en projektform för att kunna kämpa för transsexuellas rättigheter. Tills vidare kallar vi detta “Projekt T” och söker nu berättelser ur vardagen till en novellsamling om transpersoners känslor och tankar. Det går bra att maila audition@ymperia.com och ange Subjekt: Projekt T. Naturligtvis kan man vara anonym, men om du inte vill skriva ut ditt namn kanske du kan hitta ett tillfälligt alias.
Åh. Det låter jättespännande och bra
Det känns lite småscary att skriva novell till en samling dock (trots anonymiteten) så vi får se om jag vågar mig på det. Kanske kanske inte.
Men jag kanske kan quota ditt inlägg i helgon.net’s transforum? Så kan jag i alla fall hjälpa till mer att upplysa om projektet.
Ja, quota gärna. Tack för hjälpen.
Och var inte rädd för att skriva något till boken. Det kan vara en dikt, några rader om hur livet känns, en längre berättelse, en dialog… Formen är valfri.
Hej!
Mycket bra inlägg. Detta är ett ämne som verkligen behöver behandlas. Jag är ganska nyutkommen som TS-kille och naivt nog trodde jag mig kunna känna visst stöd i dessa kretsar. Sanningen är den att den värsta förnedringen jag varit med om, ägde rum innanför väggarna på en HBTQ-vänlig klubb. Både jag och min vän Elias skrev inlägg om detta och jag skulle framför allt vilja lufta fram hans inlägg, som handlar om det bortglömda T:et i HBTQ.
Ni hittar det på: http://ftmpojk.wordpress.com/2008/11/15/transfobiska-draman/
ännu ett bra inlägg kring detta ämne är:
http://ftmpojk.wordpress.com/2008/11/16/mellan-tv-kn/
Mitt inlägg, som dock mer är känslomässigt dravel, finns på:
http://snartentim.wordpress.com/2008/11/16/transfobi-och-grym-frnedring/
Tycker det är grymt viktigt att vi fortsätter kämpa för vår respekt, som borde ges självklart!
Tack Tim.
Ja det är både förvånande och förjävligt att det så ofta står till på det här viset.
Jag ska kolla in era blogginlägg
/Elinore
Kul att du tittade in på bloggen. Och ja, som du märkte fanns där ytterligare bevis på Qx:s “acceptans”.
Ville egentligen mest säga att du har ett jäkligt snyggt namn. Min tvillingsyster, som numera är inofficiellt begraven, me juridiskt levande heter Elinor i andranamn
Hehe tack ^^ Ja det är väldigt fint tycker jag. Och Tim är sött
Hm… Och Qruisers lilla klubb TS-open får en ju inte att känna sig mer accepterad precis…